Ayo är en riktig liten fryslort. Han gillar inte alls att vara ute i det blöta och kalla vita, trots att han har en supersnygg tröja ;) Dock är han en hejjare på att gå i koppel - man skulle faktiskt kunna tro att han aldrig gjort annat. Fortast går det hemåt mot värmen såklart och han går helst inte en meter extra efter att toabestyren är färdiga =)

I morgon är det exakt en månad sen du lämnade mig och idag har jag varit och hämtat din aska. Du får vila i en fin urna av trä tills vi hittar den alldeles perfekta platsen för din allra sista vila. Jag tänker fortfarande på dig varje dag, och Vincent och jag tänder ljus för dig och gubben i månen nästan varje kväll ute på balkongen - så att du ska hitta hem och veta att vi inte har glömt dig. Du lämnade ett stort tomrum efter dig som aldrig kommer att fyllas helt av någon annan. Hoppas att du springer på evigt gröna ängar med pigga raska ben, att du sover i en mjuk och skön soffa och äter grisöron varje dag, där i Nangijala där inga sjukdomar finns. Vila i frid min fina, älskade Ztiffe och tack för alla fina minnen och all tid tillsammans.

Det blev lite ensamt så Ayo har fått sällskap. Han sover så gott som alltid i sin bur och då med dörren öppen. I nio av tio fall så går han in och lägger sig där självmant när han blir trött och den tionde gången får man putta på lite. Idag har vi bara torkat två kisspölar på golvet *peppar peppar* Men så springer vi ju ut och in som galningar oxå... =)

Gaston tycker att det var helt onödigt med en liten valp - den är jätteäcklig =)

Igår kväll hämtade vi hem vår lilla guldklimp Ayo (Aragorn) - en liten Rhodesian Ridgebackpojk. Vincent är på semester hos mormor så att den nya familjemedlemen får se sig omkring ordentligt i lugn och ro. Några som inte var så lugna och rofyllda är de andra fyrbenta... Gaston har vi knappt sett sen vi kom hem - däremot hörs han emellanåt från under soffan. Dexter smyger runt hörnen och ser något fluffigare ut än vanligt, han har dock varit framme och kikat på Ayo och delat på en skinkskiva med honom nu på morgonen.

Natten gick inget vidare... Vi stängde in oss i sovrummet och Ayo somnade sött i sin bur strax efter elva. Skönt tänkte vi. Det var det oxå - i ungefär 45 minuter. Sen vaknade Ayo och insåg att han faktiskt var ensam och saknade nog mamma och alla syskon. Oj oj oj vad en liten valp kan yla hjärtskärande! Tur att medelåldern i huset är typ 85 och att tanten brevid är nästintill döv och de yngsta grannarna är i Thailand. Klockan ett somnade han nog av ren utmatttning med Tomas på golvet brevid sig. Sen blev det tyvärr morgon alldeles för tidigt och halv sex var det uppstigning.

Just nu sover Tomas och djuren ikapp - och jag tror att jag ska göra detsamma...

Knäppkatt... Han sover lite hur som helst - bara han får vara nära =)